Förlåt att jag är en sån strulputte,
förlåt att jag förstör.
Men allting blir ju bara fel,
spelar ingen roll hur jag än gör.

Aldrig är det nåt som duger,
aldrig något som är rätt.
Hur kan du förstå mitt liv
när inte ens ditt är lätt?

Så många tankar, så mycket \"vill\",
så lite tid som finns,
att inget sedan går ihop,
ja, det är det man minns.

Att bara slita, jobba hårt,
det räcker aldrig till,
och då spelar det ingen roll
hur mycket man än vill.

Då blir det bara massa gräl
och en massa tjafs och bråk.
Sårande ord som sägs förstås
och allt blir bara tråk.

Så när man då försöker
säga förlåt och så,
att laga det som sönder gått,
då vill ingen förstå.

Men allt det löser sig till slut,
allt verkar va mitt fel
och när det händer nästa gång
minns alla endast denna del.

Förlåt att jag är en strulputte,
förlåt att jag förstör,
men allting är alltid mitt fel
och det spelar ingen roll vad du gör.