Först tjöt jag för att få luft
sedan grät jag för att få mat.

I många år lipade jag mest
då jag inte
fick godis
glass
eller som jag ville.

Sedan brast jag ofta i gråt
då de
slog mig
retade mig
och dolt inom mig.

Efter det trodde jag
att det inte fanns
några tårar kvar
tills jag träffade jag dig.

Nu tjuter jag för att få luft igen.