nutid är otid
som att leva någonstans
på ett sätt, men inte riktigt veta
nått alls.
saker glider bort och
ur ens kropp
sånt som var självklart,
som man
brann för, som brann för en.
Någonstans inuti en känner man en känsla av då
men bara en känsla
ingen sak, ingen konkret händelse utan
känsla. kanske en lukt.
när man återvänder kommer så mycket upp till hjärnan
man minns & fattar allt igen
en händelselös plats tvingar in en i dåtiden
\"inget att göra\" gör så att man har massor att göra
med hjärnan, inte med kroppen.
det är skönt att rensa upp gå vidare
gå tillbaka
hamna i ens eget ursprungliga läge

och trivas där.

imorron ska jag plocka stenar och rostiga saker som havet bestämmt sig för att slänga bort.