Jag satt där med er och rökte,
men visste egentligen inte vad jag sökte.
Önska att jag någon annan väg hade funnit,
så att jag i livet någonstans hade hunnit.
Men var ska jag nu gå?
för ni vill fortfarande där stå.
Jag har slutat röka,
för någonting annat måste jag nu söka.
Så mycket har jag med er sett.
och många gånger har jag till gud bett.
Mina ögon de öppnades när jag där på bänken låg,
för det va då jag alla glada människor såg.
Tänkte att så här kan jag inte längre leva,
för hur ska jag och min släkt annars kunna bli hela.
Mina vänner, tillsammans har vi haft det svårt,
för att livet för det mesta för oss varit hårt.
De roliga och de svåra stunderna kommer jag aldrig glömma,
för de tänker jag alltid i mitt hjärta gömma.
Det liv som jag med er hade, har lärt mig mycket,
därför kan jag nu skriva detta stycke.
Men mina vänner, för er tänker jag ändå här alltid att vara,
för att det kommer komma en dag ni också känner att ni är klara.
Då kommer ni också vilja leva som alla andra
och den dagen kommer vi igen att vara med varandra.
Så glöm aldrig mina vänner, att jag här på er allid kommer att vänta,
för mitt hjärta kommer efter er att längta!