villkorslöst
speglar du dig
i tankens raseri

för några parallella minnen
tampas med


ibland lika många dofter

kolliderar
med barndomen
dofter
som hör samman
med förr
fast du vet inte riktigt hur

att en hel kväll
kunna fundera över
vad blev det av
doften av femårskalas
med stolthet
och till mammas förtret
iförd mjukisbyxor
under klänningen
jag aldrig gillade

kanske var jag kaxigare
mycket kaxigare
förr
men jag var Anna
fem år
och lekte låtsades inte vara
någon annan
än kanske McGyver ibland

låtsades inte gilla rosa
och bar aldrig klänning
utan mjukisbyxor under

kanske grät jag aldrig till annat
än frigolitskrik frigolitgrin
ja, förmodligen
grät jag aldrig
när jag sprang
och mina unga knäskålar slog i asfalten
gång på gång
skrapade upp
bara ytan
skadades då
så jag sprang vidare

och varför gråter jag aldrig nu heller över sprucken hud
gråter jag nu
bara för att jag inte vågar leka McGyver mer?