1.

Fan jävla helvete hör hon mamma skrika. Hon hör och går in att det låtere som ett glas som har fallit i golvet. Hon sitter i soffan och tittar på tv-shop. Hon hör mamma skrika vem fan är det som har ställt saften på bordet. Hon stänger av tven i köket. Men för fan morsan det är lugnt. – Jag sticker till Stefan nu. Ah men förvänta dig fan inte att middagen ska stå på bordet när du kommmer hem, säger mamma. Sara springer ner för trappen oh ut på gården. Hon tittar upp på det höga hyrehuset hon bor i ser in i fönstret det är aldeles svart där uppe. Det är fortfarande ljust ute. Hon går på gatan och ser ner på vattenpölarna. Hon tittar upp mot Konsum på andra sidan gatan. Där står Elin och Helena och röker. Om dom vill döda sig själva så ska väl inte jag lägga mig i det är ju deras ensak. Det är ju bara ett par bimbosar som inga vill ha. Nu står hon utaför Stefans dörr hon hör hans mamma och Stefan skrika på varandra. Hon hör ett glas som går i golvet. Hon hör Stefan skrika ”men om du är en sån jävla hora kan du ju fan sticka till horriket där har du det säkert bättre en hemma”. Hon plingar på hans mamma öppnar. Hon har en kort kort kjol på sig med en magtröja. Hon tittar upp på ansiktet fullt med spackel i hela ansiktet. Hon har ett glas vin i handen och röker.
Hon säger kom in Sara Stefan sitter i vardagsrummet. Hon går igenom lägenheten hon tittar ner på golvet i alla rum är det en massa kläder och damm och det luktar rök. I köket ligger ett krossat glas på golvet. Hon går in i vardagsrummet. I soffan sitter Stefan oh dricker folköl. Jag sätter mig ner i soffan. Kan vi gå ut? , frågar jag. Stefan reser sig upp ah visst ,säger han.
De går ner till bryggan. Det står och ser ut över vattenet. Jag hatar vatten, säger Sara. – Det var här det var va, frågar Stefan. Jag tittar ner på skorna och nickar. Jag känner hur tårnara kommer. Som en flod på kinden kommer tårnarna. Stefan ställer sig framför mig och kramar mig hårt. –Det är lungt, viskar han. Det var inte ditt fel säger han. Hon tappade balansen. Men det var ju ju som var med henne ju. Jag sa inte åt henne att gå ner i tid. Ja men det var ju endå hon som tappade balansen eller hur? Vadå så du menar att det var hennes eget fel eller? Nej. Men ibland händer det ju så oväntade saker. Alla kommer ju endå dö en dag. Man kan ju inte undvika att dö liksom förstår du. Jag nickar. Han torkar försiktigt bort tårarna från min kind. Det blir bra säger han det blir bra.