En underbar känsla. En sådan som får en att längta, att sakna... Jag stod där mitt i allt kaos. Det hysteriska pratet mellan alla människor och djur, meningar, ord och hundskäll som överlappade varandra gjorde mig galen, det bultade i huvudet och jag ville bara bort från denna kö. Mina näshår nästan brann upp av parfymstanken från illaluktande tanter i femtioårsåldern medan bördan jag hade tungt släpandes på axlarna. De två slitna Ica-kassarna med bröd, smör, skinka, mjölk och treon höll jag i vardera hand, de viktiga kärleksbreven instoppade i rocken och stressen av att komma hem och göra klart den där teknikuppsatsen satt som ett oromoln mitt i mitt förövrigt tankefyllda, helt överbelastade huvud.

Och då, mitt i all frustration, öppnas allt upp och trycket lättar. En underbar känsla. En sådan som får mig att längta, att sakna... Folkmängden säras, värmen träffar mig som skyldig, mitt leende ler... Jag ser ett par, en gumma och en gubbs, de kramas lite och pussas lite då och då. Snön omkring dem tynas bort av kärleken, smälter helt till klart vatten och rinner bort, rinner, rinner, rinner, i kärlekens takt, ända tills vattnet kysser havet och förenas med kärlekens eviga våg...