Jag gjorde inte, rev hellre än byggde, byggde jag något så var det murarna kring mig

 Det var inte så att jag inte ville ha dig i mitt liv. Jag är bara så rädd, en rädsla jag aldrig visar dig

Bakom mig brinner broarna jag gick över, bränner en efter en.

Inte för att jag inte vill ha dig bredvid mig, men jag är så rädd

Då jag aldrig får chansen, låter jag hellre broarna brinna i den kalla natten

Jag tackar inte nej

Mitt hjärta brister var gång elden tänds

Jag är inte din riddare, kan inte vara, kommer aldrig att bli

Jag är en ensam krigare utan konung som slåss mot mörkret var natt

Slåss för dig, för ljuset, för det jag tror på

Bakom min rustning finns bara en sargad själ, hårt biten av klingan

Önskar det vore enklare, att det var annorlunda

Jag kommer alltid att rida in i natten och mörkret, svinga mitt svärd

Din skönhet är allt för bländande

I mitt svärd ser jag din spegelbild som spår från igår

I en tid som jag inte fick

I en tid jag inte tog

Det färgas rött

 
I gränslandet bor en skogshuggare utan skog, den är skövlad och berövad honom

Han sitter i sitt timrade hus och blickar ut över ett öde landskap med yxan i hand

I kall vind sitter ensam tomte, han svär och spottar tobak

 
I kall vind lever jag, i gränslandet finns jag

De vet ej om mig, inte än

Lika lite som du känner till min dröm och längtan

Eller hur mitt svärd glimmar till i månljuset i de mörkaste av nätter

Är aldrig rädd i rustning och med svärdet i hand, aldrig rädd

 
Jag längtar till solvarm dag, där skogssipporna smeker dina barfota fötter

Där blåbärsljus skiner kring dina tår

 
Mina blåa tårar fryser till is

Önskar det vore annorlunda

Jag är bara en ensam krigare utan konung som slåss mot mörkret var natt