Den tunna slöjan mellan absolut och infernaliskt
är det skikt där min penna rör sig

i stundom mörka
och stundom ljusa bågar

beskrivande begärets lag
i detta vardande

Den plats där anden strömmar fritt
där allt blandas till en enhet
här finner jag skapandets akt

Var ensam i ditt tempels rymd
Låt prismat öppna upp ditt öga
Var orubblig i din vilja till jämvikt

Låt sen dig besegras
av den stora flamman

Dö och bli stor
ett uppvaknande har skett ...

Tidens snara nu upplöst - Trädets rot hörs viska
Vinden svarar milt - Jordens ande ler ...