Redan medlem?
Logga in
Ville sova men den här dikten kom och knackade på och bad mig skriva den...
jag har ångat bort
de yttre smekningarnas påminnelse om de inre smekningarnas andetag fortsätt så tills hela mitt väsen är smekning tårkanalen på min kind min mage mitt hår min panna vinkyss vindkyss fortsätt tills jag inte är något annat än smekning svag stark nära ångat bort är hemma överallt och ingenstans strö över ditt kärleksstoft
jag är ensam i gemenskap med allt
Fri vers
av
karolina d
Läst 459 gånger Publicerad 2007-02-14 23:26
|
Nästa text
Föregående karolina d
Senast publicerade
tack på väg vårdar det du älskar slå följe i morgon allt (0)lovlig grund vårblyg Se alla |