Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ville sova men den här dikten kom och knackade på och  bad mig skriva den...


jag har ångat bort

 

de yttre smekningarnas påminnelse

om de inre smekningarnas andetag

fortsätt så

tills hela mitt väsen är smekning

 tårkanalen på min kind

min mage

 mitt hår

min panna

vinkyss

 vindkyss

fortsätt tills jag inte är något annat än smekning

svag   stark  nära

ångat bort

är hemma överallt och ingenstans

strö över ditt kärleksstoft

 

jag är ensam

i  gemenskap

med allt




Fri vers av karolina d
Läst 459 gånger
Publicerad 2007-02-14 23:26



Bookmark and Share


  Vind
Bra det, att du släppte fram den. Känner igen mig så mycket i känslan du förmedlar. Fint skriven, särskilt andra halvan.
2007-02-15

  Arowana
Der bästa är

\"jag är ensam

i gemenskap

med allt\"

I all enkelhet en alldeles kosmisk sanning.
2007-02-15
  > Nästa text
< Föregående

karolina d
karolina d