Fullmånen lyser över daggvåta toppar, bildar ett skimrande ljus
Mossan den våta och mjuka, bildar bäddar åt skogens djur
Genom bergens ensliga väggar, hör man ett ekande sus
Över bergen kommer mörka moln med blåst och skur.

I grottan vid bergets kant, in där den är mörk och varm,
Vilar en moder med ungen sin, värmer den från köld och fukt
Ungen kryper tätt intill och sussar in till moderns barm
Blir lugn av moderns trygga och kärleksfulla lukt

Utanför grottan väntar moderns flock, de samlas i fullmånens sken,
Spänningen stiger, den lilla kikar fram
Han går vid sin moders sida, försiktigt på rangliga ben
Han är älskad från första minut, älskad av sin nya stam.