det flödar inte längre texter
inte en enda bokstav kommer från mina fingrar

min poesi är död

men jag gråter inte
har jag blivit avskärmad från min egen poesi?
har jag glömt den
jag som lovade att aldrig glömma

är min poesi död?

jag ser den inte på kyrkogården
när jag skummar förbi hundratals gravstenar

när min poesi dör

hade jag lovat att egenkomponera en personlig text
där jag hyllar mina ord
men jag finner ingen sådan i min hårddisk
så kanske var sökandet bland dom livfulla gravarna
o n ö d i g t

min poesi är inte död

den ligger lidande på botten
kippar med andan
...låt mig inte dö...