Jag har tappat cykelstyret över mitt liv samt omdömet, gardinen fattar eld och jag ingenting, jag minns inte mina fyra sista siffror, för att inte tala om postnumret, jag blir alla regnbågens färger och förlamad, och allt blir som polariserat, starkare och åskiljt, allt blir tydligt och suddigt, jag skrattar åt ingenting , och tänker högt , och skrattar för mig själv och pratar
Jag kan varken tugga eller fokusera, jag behöver en pipmugg och en haklapp, jag behöver en respirator, en tvångströja, och en verklighetsuppfatning, tack
jag behöver närminne, en orfanisationsförmåga, jag behöver lite realism , och is i magen, jag är i stört behov av kalldusch och uppvaknande, och lite annat att tänka på
Men om och om och om minns jag, och minns och minns, och tänker tillbakam utförliga minnesdetaljer, frossar minns minns, och vill vill vill och dröm dröm, det är ödet, det är ödet
Och jag går på annat sätt nu, Jag vet att jag vet att jag lever för jag har ont i magen, i alla fall, och känner på handtaget som han tagit på