Natten blir sakta till dag. Jag sätter mig upp och ljuset smeker min kropp medan jag tittar, betraktar med den allra ömmaste blicken den vackraste som ligger bredvid mig på marken. Den vackraste, med djupa sår på handlederna och sorgen som spelar en aldrig avslutande melodi i hennes ögon.
Jag tar hennes hand och kysser sårens som sakta, men säkert kommer att läka. Hon tittar på mig och melodin som bara avslöjat sorg visar nu också det djupaste förakt. Jag släpper hennes hans och ser med blandade känslor inom mig hur hela hon förändras. Hon stelnar till och jag vet att det som hände igår, kommer aldrig att hända igen.
För vår kärlek är smutsig, den är förbjuden och farlig.
Hon tittar på mig och säger att det är mitt fel och att hon hatar mig.
Men jag vet i mitt innersta att det inte är mitt fel och att vår kärlek är det renaste som finns.