Vi hade krupit i två dygn nu, två dygn i den långa mörka tunneln. Jag hade svårt att andas, blodsmak i munnen och var helt täckt med jord. Che Guevara kröp först med ficklampan, Lucifer kom efter med vapnen och sprängmedlen och sist kröp jag. När jag kom för långt efter skrek de att jag skulle skynda mig. Jag hade flera gångar varit nära att ge upp och lägga mig ner och dö men då hade Lucifer get mig lite vatten och förklarade ytterligare en gång vikten av vårat uppdrag.

Tunneln hade byggts av 300 män och kvinnor under två års tid. Det var den tolfte tunneln som byggts. De tidigare hade upptäckts av Guds ryttare som förstört dem. Den här gången hade man dock lyckats gräva sig hela vägen till Himmelen oupptäckt.

Vi började närma oss sluten av tunneln, det kändes på den friska luften som kom mot oss. Både Che Guevara och Lucifer ökade hastigheten och jag gjorde mitt bästa för att hänga med. Jag hade ofta suttit med vid Lucifers matbord och hört honom prata om hur underbart det skulle bli att få återse himmelen. Det hade nu gått nästan 5000 år sedan han kastades ut därifrån och han hade sedan dess längtat efter den här dagen. Det syntes tydligt på honom för ju närmare utgången vi kom desto ivrigare blev han.

Anledningen till att Lucifer kastades ut från himmeln var att han hade försökt stötta Gud och ta makten från honom. Lucifer hade aldrig gillat Guds ledarstil och ofta påpekat att Gud var för hårt och våldsam mot människorna. Men han fann sig ändå i det, enda tills Gud brutalt dödade alla invånarna i Sodom och Gomorra, han dödade gamla och unga, kvinnor och barn endast för att de inte levde efter hans hårda regler. Detta var mer än vad Lucifer kunde tåla så han samlade sina män och började planera en kupp för att ta över makten men en av Lucifers närmsta män förrådde honom till Gud som dödade alla utom Lucifer som han sände till underjorden.

Lucifer hade fortfarande en del allierade i Himmelen som han hade lyckats kommunicera med och som skulle möta oss vid utgången. Che Guevara var först framme vid luckan och satte sig och väntade in oss andra. Han tog av sig baskern och skakade av jorden från den. Han tittade på Lucifer och sedan på mig, jag kunde se glöden i hans ögon. Han fick en M-16 gevär av Lucifer som han snabbt osäkrade, mig gav Lucifer en Beretta. Che petade försiktigt upp luckan med gevärspipan. Luckan ledde till en tom jordkällare. Vi klättrade upp och tittade oss omkring. Che ställde sig vid trappan och vaktade. Lucifer började mumla oroligt. Jag la mig på golvet och andades in den friska luften.

Dörren öppnades plötslig och en äldre man i vita kläder kom ner för trappan. ”Det är okej” sa Lucifer och Che sänkte sitt vapen. ”Jag trodde aldrig att ni skulle komma” sa mannen och kramade om Lucifer. Mannen som senare presenterade sig som Makir hade ordnat allting, han gav oss rena kläder och vatten så att vi kunde tvätta och raka oss. Han hade också ordnat identitetshandlingar åt oss och förklarade hur planen skulle gå till väga.

Vi gömde våra vapen under de löst sittande kläderna och kontrollerade varandra så att de inte syntes. Vi kastade ner våra smutsiga kläder och de vapen vi inte kunde bära i hålet och skyfflade över det med jord. Vi hade ingen tid att vila utan lämnade genast huset och satt oss i Makirs bil som stod precis utanför. Det var första gången jag såg Himmelriket och jag blev lite besviken. Det stämde inte med berättelserna jag hade hört utan det var ganska smutsigt och slitet.

Vi hade en lång bilresa framför oss och vi skulle tvingas passera fler kontroller. Chansen att bli upptäckta och dödade var stor men de andra verkade inte nervösa, de var glada över att ha kommit så här långt. Jag satt och tittade ut genom fönstret när Makir sakta körde längs de knöliga stengatorna. Lucifer gjorde det samma och jag tyckte mig skymta en tår i hans ögonvrå.

Vi stannade vid den första kontrollen och Makir gav vakten våra identitetspapper och vi blev igenomvinkade. Desto närmare vi kom ju finare blev det. Stengatan blev till asfalt och de små bruna stenhusen blev stora vita villor. En del hade till och med gräsmattor. Vi passerade några gränskontroller till, vakterna tog längre och längre tid på sig att granska våra papper och jag blev mer och mer nervös.

Efter tre timmars bilresa kom vi fram till en stor mur som skyddade det innersta av Himmelen. Våra identitetspapper kunde inte ta oss förbi den utan Makir svängde av innan gränskontrollen. Vi körde långs muren en bit tills vi kom till ett stort slottsliknande hus där vi togs emot av en annan av Lucifers vänner. ”Vi ses på andra sidan” sa Makir och körde iväg. Vi togs med in i huset och under golvet i en garderob fanns ytterligare en tunnel att krypa igenom. Vi tog av oss kläderna och lade de i en säck för att de inte skulle bli smutsiga. Den här gången behövde vi inte krypa så långt, tunneln var knappt 100 meter. Vi kom upp i någon typ av uthus. Vi klädde på oss igen och Che ställde sig på vakt vi dörren och tittade försiktigt ut i väntan på Makir. Men Makir dröjde och vi började bli oroliga att något hade hänt. Lucifer och Che Guevara började diskutera reservplaner.

Efter nära en timme kom tillslut Makir. Han stannade utanför huset, tittade sig om och vinkade att kusten var klar. ”Vi måste skynda oss, mässan har redan börjat” sa han stressat. Vi körde på smågator fram till Guds tempel. Makir stannade en bit från templet så att vi hade uppsyn över templets huvudingång. Vi gick igenom planen en gång till, min uppgift var att med hjälp av sprängmedel ordna en avledningsmanöver framför templet medan de andra stormade in genom en olåst sidodörr.

Mässan var slut och präster och änglar började strömma ut från templet. När folkströmmen avtog så klev jag på skakiga ben ur bilen som körde iväg. Jag gick sakta fram över torget framför templet medan jag räknade till hundra. Jag tog fram sprängladdningen från under tröjan, adapterade den och placerade den mellan benen på en av statyerna och gick snabbt mot templets ingång. Explosionen fick marken att skaka, sekunderna senare hördes skotlossning inne från templet. Jag drog min Beretta och sprang mot ingången men skottlossningen slutade innan jag kom fram. Jag kom in och fick då se vad som hänt. Makir hade stupat precis innanför sidodörren det låg också döda präster på golvet. I mittgången låg någon som jag genast förstod var Gud. Det såg ut som om han hade blivit skjuten i ryggen när han försökte fly. Jag vet inte av vem. Jag kände mig lite illa till mods när jag klev över honom för att komma fram till Lucifer som hade satt sig på Guds tron längst fram i Templet. Che gick runt och plockade vapnen från de nerskjutna prästerna.

När jag kom närmare såg jag att Lucifer var skadad. Han satt och andades tungt, hans kläder var blodiga. ”Hur mår du?” Frågade jag. ”Jag har aldrig mått bättre” svarade han och log med hala ansiktet. Men jag förstod att han var svårt skada. Han var blek och hans andning blev mer och mer ansträngd. Che Guevara la handen på hans axel och tittade honom i ögonen. ”Vi gjorde det man, du kan inte ge upp nu” sa han snäll röst. ”Det är okej, jag litar på er” sa han och slutade andas. Che Guevara ruskade om honom men Lucifer hade gett upp.
”Fuck!” Jag tittade rådfrågande på Che. ”Vad gör vi nu? Du får ta hans plats” sa jag snabbt men han skakade på huvudet. ”Nej, jag är soldat, Inte ledare” svarade han. Vi hann inte säga något mer innan dörrarna plötsligt slogs upp och ett dussin av guds ryttare stormade in. Che var snabbt uppe med vapnet, han tänkte inte ge upp. Men när ryttarna fick se att det var Lucifer som satt på tronen så tvekade de. En av ryttarna la ner sitt vapen på golvet, de andra följde hans exempel. Che sänkte sitt vapen. Ryttarna började sedan ta i tur med att bära ut de döda kropparna. Che och jag hjälptes åt att flytta Lucifer sedan satte jag mig i tronen.

Min första uppgift som ny gud var att utlysa folkval. De första valen som någonsin hölls i Himmelen. Jag ställde själv upp i valet och utsattes för flera bombattentat. Jag klarade mig men två av mina motkandidater mördades. Jag vann valet med 75 procent av rösterna. Che Guevara tog över armen och kämpade hårt med att söka upp och döda de upprorsmän som utförde attackerna och det andra valet som hölls fem år senare var mycket lugnare. Jag ställde inte upp i det valet utan segern gick till Stenka Razin. Själv drog jag mig tillbaka till ett hus uppe i bergen där jag spenderade evigheten tillsammans med min nya fru, Sharon Tate, och hennes ofödda son.