Du vred viljan ur mina händer, och kastade den i havet.
Kedjade sedan mina fötter och tvingade mig att se på medans du våldtog min frihet.

Min kropp krampade av hunger efter lång svält.
Men trots smärtan i hjärtat så lät du mig lida.

Dag efter dag kom du in i min hydda.
Dag efter dag jag min kropp försökte skydda.

Du vred och vände.
Slickade och kände.

När min kropp var använd och förstörd.
Släppte du mig.
Jag kommer aldrig mera vilja bli rörd.
Men det passar DIG.

Nu är allt jag har kvar.
Såren efter din villkorslösa kärlek.