Livet börjar,
med ett skrik...
Man fryser,
men hamnar sedan i en trygg varm famn.
Man växer upp,
till en individ...
Å nu finns inte längre,
den trygghet man behöver...
Ska det fortsätta så i en evighet?

Jag drömmer,
dagligen...
Tar mig bort,
från det onda jag möter...
I det liv jag lever...
Jag vill inte dö,
jag vill finna en mening...
Något som gör mig stark,
något som får mig att vilja...

Fortsätta med livet.
Jag vill inte ge upp,
även om det kommer pågå i en evighet.

Jag frös förr,
och jag fryser nu...
För ingen finns här,
och värmer mig,
mitt hjärta,
min själ...
Jag behöver någon,
men vem?
Vem stannar kvar hos mig?
Så länge jag behöver...
I en evighet?

Jag är rädd,
rädd för att bli ensam,
igen...
Övergiven,
igen...
Vem stannar kvar hos mig,
i en evighet?

Finns någon där,
som orkar,
kan och vill...
Värma mig och mitt hjärta...
vill få mig hel igen,
I en evighet?