Vad som inte finns
är vad jag behöver,
Det som inte är
är något jag vill.
Så många drömmar,
så mycket hopp,
så många förväntningar...
Blev till tårar och sorg.

Genom en skog,
över en äng
Genom en stad,
över ett hav...
Och någonstans finns himlen,
med alla de änglar,
de som inte finns för mig.

Gåendes med snabba steg,
Liggandes med hårda slag,
Springandes bort,
Sittandes i väntan...
På de änglar,
jag önskar fanns där...
för mig.

Ut på en plan väg
sedan i en kurva,
som aldrig tar slut...
Den böjs nedåt
för varje steg jag tar...
Då jag förtvivlat försöker finna...
vägen ut.

Ljus, mörker,
tycks se en stjärna falla...
Något glittrande och klart,
eller var det en tår?

Så länge som jag har,
försökt dölja,
Så många gånger jag har,
förnekat...
Den sanning man ser
i mina ögon.

Skyltarna på en plan väg,
antar att jag svängde av fel...
för det håll jag valde,
är inte den väg jag vill gå...
Den tar aldrig slut,
och jag vill inte gå tillbaka...
till där allt gick fel.

Stjärnan jag trodde föll,
var min tår...
Som nu blivit allt fler,
på den vägen jag går...