jag sitter på orden
sliter ut dom
gör det som kunde haft en mening
meningslöst
tuggar sönder orden
till slarvit saliv och grådaskiga flingor
jag förstör orden
i mina tappra med ack så misslyckade försök
att få någon att förstå

men det är inte så enkelt
när man har det på tungan
häftat i gommen
limmat i salivet
det behövs bara en enda muskelansträngning
för att dom ska glida tillbaka dit dom kom ifrån
medans all min kraft
måste satsas stenhårt
för att få ut dom ynkliga orden

en slags förklaring
i korekta ord
välformulerade meningar
men det går så trögt
att klämma ut det sista
den så kallade finnishen
så att någon förstår
varför jag gör som jag gör
när jag bara oroar mig själv