Att få vara ledig, bada hela somrarna, känna sanden mellan tårna och den sköna doften av saltvatten. Är det så du tänker på sommaren? Då kan jag tala om för dig att alla har det inte lika bra som du. Jag t.ex. får sitta på mitt rum hela dagarna, ibland får jag åka ut i trädgården men det var länge sedan jag var på en strand. Jag får höra hur mina vänner leker ute på gården, och jag sitter på mitt rum.
Det hela började en varm sommardag i början av juli.
Jag slog upp dörren och möttes av solens första strålar. Jag kröp ut ur tältet och såg att min bästa vän satt där och grillade. Jag skyndade mig att komma ut ur tältet och satte mig bredvid henne. ”Blir det jordgubbar?” frågade jag. Hon nickade och tog fram en stor skål som hon hällde dem varma jordgubbarna i. Hon hade grillat dem, så att de skulle få en godare smak. ”Väcker du Maria?” frågade hon och jag ställde mig framför ingången till tältet, tog ut henne klocka och vred den så att den visade 10 på morgonen. Sen stoppade jag in klockan och började hoppa och skutta, runt, runt tältet. Jag njöt av att skrika och att dansa som jag gjorde. En morgontrött Maria, med blonda flätor där håret stack ut från alla håll, stack ut huvudet. ”Vad gapar du om?” undrade hon misstänksamt. Jag nickade mot Olivia och hon höll fram skålen med varma jordgubbar. Maria kom snabbt ut ur tältet. ”Klara” började hon. ”Färdiga” fortsatte Olivia. ”Ät” avslutade jag och så kastade vi i oss alla jordgubbar. ”Kom, vi måste börja packa ihop nu” sa Olivia, den mest ordningsamma av oss. ”Men först ska vi väl” började jag. ”BADA” skrek Maria och så rusade vi emot vattnet. Strax efter oss kom en motvillig Olivia, men hon gav med sig.
Efter det gick vi upp till tältet och började packa i ordning våra saker. Vi satte oss på cyklarna och började trampa iväg, glada och nöjda sjöng vi Idas sommarvisa i en egen melodi. När vi kom till en brant backe skulle jag precis växla till en bättre växel, men istället för att det knakade från cykeln knackade det i mitt ena ben. Jag skrek och jag skrek. Jag kunde inte cykla, utan hade vält omkull med cykeln över mig. Olivia kom springande emot mig och Maria cyklade för att få tag i någon vuxen. ”Vad hände gumman?” frågade Olivia. ”Det knackade, AJ, till i mitt beeeeeeeen” svarade jag. ”Maria är och hämtar hjälp” var det sista jag hörde från Olivia. Sen blev allt svart.
Det hände för två år sedan, och jag kan fortfarande inte gå. Mitt ben fick något ryck och det gör att jag inte kan stödja på det. Så för det mesta sitter jag inne i mitt rum, skriver brev och så. Så, en sommar för dig är inte en sommar för alla andra. För mig innebär sommarlov just att man inte får hem massa läxor. Men, jag ska vara glad att jag sitter här idag, om jag inte haft mina underbara kompisar som hämtade hjälp så fort hade jag kanske fått något ännu värre i benet, det vet ingen.
Nu tänkte jag bara säga! Länge leva varma jordgubbar!