Jag levde mitt liv som jag alltid gjort
Jag visste hur allt skulle vara

Minns inte längre, tror inte ens på något verkligt längre
Slutade tänka
Vågade inte känna
Kan inte känna, minns inte längre hur man gör…
Den känsla som återstår är ångesten över att ingenting är som det var

Jag säger ord som jag minns att man ska säga
De är tomma för det finns inga känslor kvar
Tårarna rinner av gammal vana,
men de lämnar inte längre några spår

Tror inte på min egen existens,
måste ha försvunnit någonstans längs vägen
Inte heller mina fötter lämnar några spår i sanden där jag går