Andas in ångorna av igår

tuggar på kvarglömda sekunder

väntar på ögonblicket som aldrig var.

Funderar i två evigheter

blundar vaknar plötsligt upp dagen efter i morgon

tiden rinner okontrollerat förbi genom mina fingrar.

Innan jag vaknade tyckte jag att drömmen var det som kallas förevigt

men momenten och innehållet räknas till det förflutna.

Bestämmer mig för att strunta i verkligheten

för jag vandrar exakt där jag var

då ni slutade att förstå.

Komprimerade känslor på papper växer sig aldrig så starka

som orden som bränner hål på min tunga.

Jag tänker framtid

och tillståndet eskalerar till kritiskt

kontrollen försvinner i mina andetag.