Jag blir så lack på skiten, att du ens finns här.
Men kom igen? Lite töntigt entligen, att hålla på såhär?
Jävla tönt du är, skulle du kunna gå över eld för kunna nå det du vill ha?
Knappast, du skulle gå runt elden, för du är för feg att gå över den.
Blir inte du trött?, att spela en person du inte är?,
men entligen saknar jag det ,
att kunna vara en annan person man entligen inte är.
Men förstår du inte, jag blir lack på skiten.
Det gör ont och oroligheten bara kryper upp varje jävla
gång det försvinner.


Jag känner livet börjar svika, känner vänner dom försvinner,
Det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar mot vinde för
ingenting finns kvar, ingenting finns här,
Jag vet att folk dom skulle skratta om jag rammla ner och dör här,
den dagen kommer ja var så säker,
då jag greppar min pistol och skjuter under käken
men jag försöker se fram emot min morgon dag,
jag vet att det finns många som kämpar här precis som jag,
och snart är det dax att säga hej då för alltid,
jag tänker kämpa vidare och skapa mig en framtid.


Men ändså trycker skiten på en,
medans folk tittar och ställer dumma frågor som,
Hur mår du?
som du skulle bry dej?
ja, kanske för den sekunden, men i andra sekunden
skiter du i det!

Tyvärr det är så, men kanske inte alla.
jag önskar varje dag att jag var jämte dig,
känna dina andetag.
Men folk omkring mig, förstår inte .
Ni ger mej blickar, Hallå förfan, detta är mitt liv ,
så snälla varför bryr du dej?