det händer fortfarande att jag går förbi ditt hus
fast jag intalat mig själv att jag kommit över dig
jag går förbi bara för att tänka mig
hur det skulle kännas
om du gick bredvid mig

det är inte så att jag behöver dig
jag behöver dig verkligen inte
det är inte så att jag älskar dig
jag älskar dig verkligen inte
det är inte så att jag hatar dig
jag hatar dig verkligen inte
jag bara behöver älskar hatar någon
och ett tag trodde jag det var du

när det var som värst och du hade fyllt mig totalt
du var det mörka sugande hålet inuti
ångesten berodde inte på dig, du var den
då gick jag förbi och sedan upp på en klippa
och såg ner på asfalten nedanför
tänk om jag hade hoppat
hade det då varit ditt fel,
eller hade det varit mitt eget för att jag hade lurat mig själv?

men jag sträckte på ryggen och gick ner, med
\"om han inte älskar mig när jag lever kan han knappast älska mig som död
krossad mot asfalten i en blodpöl med svart gegg rinnande ur magen\"
i huvudet
som en sång, som ett tal, jag antar att jag aldrig skulle kunna göra något sådant
man måste värdera huruvida du var värd det
och jag ansåg att du inte var det

ibland drömmer jag upp hopplösa
hemska situationer
och när allt är dött, allt är borta
då kommer du som en hjälte
räddar allt räddar mig
dödar det farliga
återupplivar mig
jag antar att det avr så jag såg dig
som en hjälte
som sakta gick från räddare
min messias
till ett monster med sylvassa tänder
som lurade mig totalt
men fortfarande gör jag allt för att få monstrets vänskap
kanske kärlek