Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En person jag förlorade för länge sedan men som jag fortfarande älskar... Samtidigt en spegling av min rädsla fast jag försöker se ljust på den.


Saknad och älskad

Borta..
men aldrig glömd.

utom synhåll..
men aldrig gömd.

Ett stort hål i mitt unga hjärta
där en gång var hem åt en nära
en ofantligt betydelsefull person.
Han lämnade det jordliga livet
försvann någonstans till ingemansland
lämnade kvar sörjare och mig.
Minnena är få och gammla men underbara
vill verkligen inte att de ska försvinna
men tiden har en viss inverkan på sinnet.

Snälla ta hand om de mina vid tidpunkten
när de också ska tyna bort till ingenting.
Se till att de kommer och söker upp dig
för jag vill att ni ska vara tillsammans
alla de som jag någonsin älskar fortfarande.
Ensamma och utspridda är vi inte starka
vi behöver vara i varandras närhet
men dessa världar bildar tydliga hinder.

Vart är du?
Saknar dig så..

Jag älskar dig morfar!
Vänta på mig..




Fri vers av Josefin Axelsson
Läst 353 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-05-23 20:37



Bookmark and Share


    Nicklas VIP
Väldigt rörande text. Har läst ett antal sådana här texter, om saknaden och kärleken till någon som har lämnat denna värld. Det är alltid sorgligt, men du får med något extra. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men du beskriver känslorna mer utförligt på något sätt.

Jag gillar ditt sätt att skriva.

Din morfar lever kvar i form av minnen, och i ditt hjärta!
2007-05-25
  > Nästa text
< Föregående

Josefin Axelsson
Josefin Axelsson