Hur jag längtar efter dig min kära
ja hur är du inte med mig i varje stund
i varje stund i mitt sinne du dröjer kvar
hur skall jag lämna dessa minnen
ja dessa minnen som jag bär
bär med mig var gång vi möts
innerligt nära och långt... långt härifrån

där jag stundar att se dig åter
när du går mig till mötes
och räcker mig dina händer
som du längtar till mig
så längtar även jag till dig... min vän

är det sorgen som tär i våra ögon
är det långsamhetens lov som dröjer
kvarlämnad när vi skall skiljas åter
är det glädjen i stegen som ej vill gå
är det tyngden där vi står
niger och bugar och frågar om lov?

min vän till dig jag längtar
om vintern är du vår
somom sommaren var nog
och om hösten...

om hösten minns jag dig
hur du dansar
vid min röst och sång
min vän...
till dig jag längtar än

ja året om
finner jag dig här

i minneslunden grön
är du en nymf glad och skön
och ditt skratt är kärleksglöd
och din mun är honungsmjöd
din rygg söker inga svar
den ger och vet vad den tar

i min skog är du huldra grann
du jagar mig likt vargen grå
med barkad rygg i dans
trär du mig som ett strå
när du står på tå
med krökta klor
och piskande svans

och när natten ännu sänker sig
förutan tända ljus
inom mitt hybbles stängda dörr
läggs armar mot slitna bordet
och så tunga droppar faller
här vilar svettig panna
och minns allt som var som förr

hur du gick genom markernas grus
och nötte trappsteg innanför vår dörr
hur nätta händer så fångade in
blomster ljus och bröd
hur axlar händer armar bjöd
allt du var i innerlighet min vän

ja jag längtar dig om sommaren

i dansstegsiver i syrenfägnadstid
i tystnad till nattdroppars regn
i nyväckt månadsljus

dina blickar lever kvar

i mitt minne som vilar mot sargat trä
i mina lungor fyllda av vindars brus
i min kropp som skakar i skälvande nu

jag säger som det är


till dig jag längtar än