Jag är eken
Som vandrar på havsbotten
Har tagit mig vatten över huvudet
och tappat allt sant

Under stormig himmel
Havet stilla
En bris av hopp
Bildar våg av hån

En gren upp mot ytan
Mördar stillheten
Men förgäves
Tunga steg i leran
Av skäl ingen minns

Vatten i varje por

Ändå ser jag inte solnedgången