För en tid sedan glödde fortfarand en liten, liten låga för min livslust. Men nu har den helt dött ut. Jag gråter och gråter, men det hjälper knappast. Förstår inte vad felet med mig är? Är det så här livet ska vara för mig? LIVET UT??
I så fall kan det lika gärna kvitta. Det här liv jag lever nu är inte värt att leva.
Kan jag inte bara få försvinna ner utav mig själv. Inte vara du, och inte vara jag. Bara lämna mig, bry dig inte mera. Jag klarar mig bättre utan dig och dina invändningar. Har ingen lust att leva detta liv längre, så meningslöst och bortkastat som det är...