Angelica och Fiana hade en detektivbyrå i sin farmors källare i Holland.
Ibland fixade dom med lite småplock till sin deckarbyrå och andra
dagar kollade dom mailen på sin hemsida.
Idag var det en ganska konstig dag.
- Vi har fått mail från polisen! Ropade Fiana
- Vad vill dom?
- Det har skett ett mord vid kaffefabriken!
- Vi skyndar oss dit, mördaren kanske finns kvar i närheten.
Angelica och Fiana tog sina cyklar och skyndade dit.
När dom var framme mötte dom en grinig kvinna vid 35års åldern.
- Vad gör ni snorungar här? Det här är privat område!
Hon granskade oss ett tag, sen sa Fiana
- Vi är tjejerna från deckarbyrån.
Kvinnans ansikte ändrade snabbt den griniga blicken till ett
stort leende.
- Jaha, det var ju bra. Jag heter Wina. Välkomna.
- Tack så mycket. Men vi vill gärna se brottplatsen.
- Följ mej. Sa Wina.
Angelica och Fiana följde med in genom dom stora portarna
och när dom kom in såg dom nästan ingen personal alls.
- Var är alla arbetarna? Frågade Angelica
- Dom? Jaha, dom! Dom har ledigt idag pågrund av mordet.
- Men varför är du här då? Frågade Fiana
- Jag betalar räkningarna. Men det är några till här idag. Sa Wina.
Precis när dom skulle gå in i hissen så kom en tjock man springandes.
- Godag flickor. Jag är chefen som skickade mailet. Välkomna.
- Vad är det här egentligen?! Ropade Angelica samtidigt som hon
gjorde en chest med händerna.
- Jag håller med! Nu går vi till brottplatsen utan några mer avbrott. Sa Fiana
bestämmande.
Angelica och Fiana gick in i hissen med chefen och Wina.
- Nu är vi framme. Våning 15. Sa chefen.
- Vad bra, då kan vi få se oss omkring lite och granska brottplatsen. Sa Angelica.
Fiana gick fram till den mördade och fick en chockad blick i ansiktet.
- Vad är det Fiana? Frågade Angelica och viftade med ena handen framför ögonen
på henne.
- Kolla på hans kavaj, han har en kaffefläck på den! Mummlade Fiana.
- Undrar om mördaren gillar cuppiccino. Skrattade Fiana.
Då kom en gammal kvinna in från ett kontor som låg på ena sidan av rummet.
- Hej små flickor. Vad har ni för er? Ni måste vara dektektiverna.
- Ja. Och vi vill att du hämtar hit chefen, Wina och dom andra arbetarna.
Den gammla kvinnan gick in på sitt kontor och efter 10minuter var alla samlade.
- Nu är alla här. Men vi har märkt att mördaren är någon utav er.
- Det här är ju barnsligt! Utbrast en smal, lång man. Han tog ett kliv fram och
bad att få hålla tal. Angelica nickade långsamt och allvarligt.
- Jo, om mördaren är någon av oss så hjälper ju inte det att några små ungar som
ni ska få utreda saken på sitt sett. Låt någon som.. Mej, göra jobbet. Sa mannen
- Det var ett jättebra förslag men nu är det här vårat uppdrag. Sa Fiana och använde
sin ironi mot honnom.
- Jo. Tillbaka till saken, mördaren gillar cuppiccino. Vi kommer göra ett test på alla.
Sa Angelica. Hon tog fram en balong.
- Det går till så att om balongen smäller när man blåser i den så gillar personen cuppiccino.
Sa Fiana.
När alla blåst i balongen så hade hälften av alla 30personer gått.
- Nu är det 15personer kvar. Viskade Angelica till Fiana
- Jag vet! Väste Fiana tillbaka
- Nu fortsätter vi. Vad ni gjorde igår kväll tar vi senare. Men för att det ska gå
fortare så frågar vi chefen vilka som jobbade kvar igår.
- Det var jag, Wina, Karl, Harald, Ninni och Demi. Sa chefen och pekade på sej
själv och gjorde sen en chest mot kön.
- Kan ni som inte blev uppropade gå tillbaka till arbetet? Frågade Fiana.
När dom gått stog dom uppropade och chefen kvar tillsammans med Angelica
och Fiana.
- Nu. Sa Angelica
- Nu? Frågade Fiana.
- Nu kan vi fråga vad dom gjorde igår kväll runt 8tiden. Sa Angelica
- Vi börjar med.. Sa Fiana innan hon blev avbruten igen.
- Vi börjar med Ninni. Vad gjorde du här igår kväll?
- Jag lyssnade på musik på mitt kontor och letade efter några
nya möbler till min dotter via internet.
- Tack det räcker. Sa Angelica och antecknade
- Vad gjorde du igår kväll, Karl? Sa hon undertiden så det skulle gå lite fortare
- Ja, jag satt här ute i korridoren och var lite full. Jag hade varit på fest.
Chefen blängde på Ninni och Karl. Han hade inga ord kvar i halsen.
- Vad gjorde du igår kväll då, Demi? Frågade Angelica
- Det har ni inte med att göra! Väste hon
- Vi har 100% rätt att få veta. Sa Fiana lungt
- Okej. Men skratta inte. Jag kanske värkar cool och så men icke då,
jag och Harald, fabrikens datornörd, satt där borta i soffan och snackade
samtidigt som vi tog en kopp cuppiccino.
- Cuppiccino? Frågade Fiana och började mummla och tänka på mordet
- Tack det var allt vi behövde. Sa Angelica och flinade åt sin fula skrivstil.
- Men vi då? Frågade chefen och Harald i mun på varandra.
- Vi har allt. Alla kan gå tillbaka till arbetet.
När personalen och chefen precis skulle gå ut så kom Fiana på en sak.
- Demi! Harald! Kan ni stanna kvar ett ögonblick? Frågade hon.
- Vad gör du, Fiana?! Frågade Angelica irreterande.
- Jo, det handlar om kaffe och brödsmulor. Sa hon och fick ett leende som ingen
skulle glömma.
- Vet du vem mördaren är? Frågade Demi oskyldigt med Harald brevid sej.
- Ja, och tyvärr så.. Han Fiana säga innan Harald skrek ur sej all sin ilska
- Jag är inte mördaren!
- Jag vet. Angelica, kalla hit polisen. Mördaren är chefen själv. Sa Fiana.
Polisen kom dit och letade genom hela fabriken och då hördes små harklingar
från en av dom tomma kaffetunnorna.
Och där satt chefen och drack cuppiccino och åt havrekex.
- Nu vet jag vad du tänkte. Sa Angelica, det var ju en cuppiccinofläck på offrets
kavaj och små brödsmulor under hans högra hand.
- Jag hade kommit undan! Men varför försöka. Tjurade chefen.
Polisen tog hans händer bakom hans rygg och satte på han silvriga handbojor.
- Du är gripen för mord på din egen bror! Sa polisen..

SLUT!