Prinsen såg på sin far i fjärran
Likt ett avlägset minne
kunde han ana konturerna
av det som en gång var

Sakta byggde han upp sin mur
Samtidigt som hålet i hans hjärta blev allt större

Prinsen såg på sin mor
Som genom sin närvaro och kärlek
gav allt hon kunde

Kämpade för att den man som givit det spirande liv
hon satt till världen
Skulle älska

Men halva tomrummet som fylldes av ingenting
Fanns inte där

Prinsens saknad var svår
Hans ögon grumlades av tårar

Hålet i hans hjärta blev alltjämt större
Och bilden av hans far i fjärran
Blev till aska