Evy ledsnade när svärsonen satte sig med en suck i köket,
tyckte att han var vårdslös och gnällig.
Han gick an som vanligt, vägde på stolen och skrynklade
duken med armbågen.

Hon hade knäppt händerna på täcket första kvällen hon
hört talas om hur han stannat och fixat Janets punktering,
mitt i natten, i mörkaste Tiveden.

Så hon slamrade högljutt när hon böjde sig fram efter den
rena grönsakskniven i diskmaskinen.
I rasslandet hörde hon hur Kenneth tystnade i sin klagan.

Raskt rätade hon upp sin iskalla rygg och formligen slet av
plasten från gurkan samtidigt som hon sköljde den under
en rinnande kökskran.

Han tänkte att den säkert skulle sitta fint i henne bakifrån.