Du var mitt allt
Du var min själ
mitt blod
Du var luften omkring mig
Fyllde mina lungor med ork och min kropp med styrka
Du fanns där när jag behövde dig
Du fanns alltid
Du fanns överallt
Du lät mig minnas och gråta
Utan att klaga
utan att gå
Lät du mig vara den jag är


Sen försvann du
sakta kunde jag se dig glida bort
bort från mig
sakta
sakta vänder du dig om
jag ser dig gå, jag ser dig gråta
jag ser din rygg
din smärta
Jag ser igenom dig
Utan att förstå varför du går
låter jag dig gå


Du var mitt allt
Du var min själ
mitt blod
Varför lämnade du mig ensam
Genom dig kunde jag orka
genom dig kunde jag se
Endast du lät mig leva
Endast du kunde lyssna, trösta och förstå
mitt allra innersta väsen
utan ord
Du lät mig minnas och gråta
du lät mig klaga utan att gå


Varför gick du då?
Varför lät du mig inte stödja dig så som du stöttat mig?
Varför vände du mig ryggen när det brände som mest?
Jag ville låta dig minnas och gråta
jag ville låta dig leva
Jag skulle ha lyssnat
jag skulle ha tröstat
om du bara gett mig chansen
skulle jag låtit dig leva precis som du var
Utan att svika
utan att gå