Han ser ut genom fönstret men ser bara sig själv i mörkret.

Strupen är sträv, en konsekvens av att i tolv timmar ha andats torr flygplansluft.
Korta men intensiva ljusblixtar, slår mot hans solglasögon, Wayfare kopior; sakteligen börjar han vakna ur jetlagkoman.

En kall och androgyn röst, mäkligt val tänker han, påannonserar att tåget närmar sig cityterminalen.