\"Vätska sipprade nerför mungiporna\"

Jag kan inte säga att det var helt ofrivilligt.
Jag satte mig i bilen med mina egna ben.

Jag skulle kunna skjuta mig själv
men eftersom jag fortfarande lever
finner jag ingen mening med det.
Jag kanske skulle spara den hatets kula.
Skammens och skuldens kula
så jag kan skjuta er
mellan era utländska ögon

Jag har några ärr som jag smeker varje dag.
Några vilar på insidan av mina lår.
Mina fingrar bränner när jag fjäderlätt
sveper över det ni lämnade kvar efter er.

\"Kraft forserades in i mig, blod rann längs med mina ben
smärta trädde fram och nästlade sig in i mitt hjärta\"

I ett främmande land, i en främmande kropp sökte sig blickar till mig.
I baksätet satt jag och lämnade livet bakom mig.

\"Klockan sex ska hästarna utfodras frukost, klockan sex ska hästarna utfodras frukost\"

3 år. Inte ett ljud. Mamma kramade mig som vanligt.
Mina kompisar viskade sina bekymmer.
Mina hästar motionerades.

Ingen tog hänsyn till den ensamma flickan.
Till den förstörda flickan.

\"Han grenslar mig över ansiktet och trycker sin lem in i min mun. Ett föremål trycks in i mig och skratt slår emot väggar. Luften försvinner, och allt jag andas in är han.\"

Jag har inte druckit sedan dess. Jag står i tacksamhetskuld till dessa 2 män.

\"Häftiga stön virvlar runt i rummet. Mina ögon sluts och munnen öppnas. En tår banar sig fram till min läpp och bildar en blomma som mannen snabbt trycker in i munnen.\"

Jag har inget att säga. Jag duger ingenting till för att föra mig med språket.

Den smärta som slängdes på mig är inte till för 14-åringar.

\"Aren\'t you a fuckin\' doll, sweetheart? Does\'nt this make you feel good? You wanna come and be my girlfriend in America?\"

I ett blått rum, oktober 2004, våldtogs jag av två män på det mest brutala sätt jag kan tänka mig. En internationell hästtävling i Holland slet sönder min oskuld och lämnade mig trasig i en lastbil för att sova av mig övergreppet och vara redo för morgondagens klasser.

\"Hästarna skall ha frukost klockan 6 och det är två timmar kvar. Jag måste sova.\"

7