för dig är jag
alltid samlad närvaro
för dina tysta läppar
talar till mig

genom din slöja

du vill känna rösten
rösten som bjuder dig
stormar Arnaía

så har du sökt
väntat självklar tystnad
din blick fylld av havet

*

min röst Arnaia

 likt havet

    omsluten av din närhet

i det upplevda

    självklara


som den ofullständiga


    talar du till mig

om möjligheterna

    som ger dig liv

*

även gässen bleknar nu

där alla de en gång vita fjädrar


vi drog ut - till havs

*

spiller sanden genom handflatorna

tränger liv även om



saknar du också - havet?

*

visst önskar även jag
                      som du

*

det var bara ett ögonblick
jag mindes

du reste vidare

*

...kanske dina ord

men bara ögonen...
ja ögonen kanske även dina läppar
jag vet inte
endast dina händer
när du vill

men bara då

*

det otyglade
som spränger innanför din hud
skiljer jag inte på
annat än stumheten
som sprider sig i cirklar


när du går

*

hade jag någonsin något val?

du vet mycket bättre än så


somom det berodde på mig

*

förbi. jag kom ändå tillbaka
igen

förbi

jag var ändå där - varje gång

*

förstår du inte


det var länge sen

*

liknades vid ingen annan

den underbara

*

som du kom
tog mig i besittning

somom jag fattades dig


somom du väntat

*

varje ögonblick
som inget annat

fick dig att dröja kvar

*

skiftade positioner
sådär i förbifarten
innan du gick över tröskeln

och bjöd in mig


önskade jag haft en ros i andra handen

kunde lutat dig mot marmorväggen


skiftat positioner

en tillfällighet

*

allt det tilltänkta
uppgjorda

vi gav bort en handfulll i taget

genast besvarat


somom det fanns betänketid
nog

*

det är där du skrattar
varje gång


gränslöst

*

du såg mig på långt håll
var tvungen att gå långsamt


somom det hindrade dig
i din tydlighet


jag ville skrika


Ja

även om du inte hunnit fråga
sparar tid


en livstid

*

vi samlade ihop oss
igen

lade undan allt det överblivna

försökte staka oss igenom
en dag till
och ännu en gång


men det gick inte


vi glömde aldrig

*

jag kunde aldrig förlåta

det glömdes aldrig bort


sköljdes bara högre upp på stranden


gässens vredgade sörja

*

du gav mig mer än jag borde få
allt fastnade

det drog och bävade

inför dig

*

närheten

glädjen

alltid glädjen

somom vår lust
fångde fjädrarna i vinden

spelade panflöjt & grät

till vår lycka

*

bekännelsen
du gav mig aldrig ro


sen begynnelsen
oroligt
hela tiden


jag har aldrig skrattat som då
när jag hörde din röst

tystna

helt självklart


du hade inte tid
att gripas så fullständigt


vår närvaro

är mer än vi trodde vara möjligt


motsatsen otänkbar

*

nej

jag har inget val

inte heller du