-Farbror Andersson.
-Ja, Wilhelm. Var det något särskilt du ville?
-Kan farbror berätta något, som jag kanske inte har fått höra förut?
-När jag låg i lumpen och det var skjutövning, sköt jag alltid på min väns tavla, dels för att han alltid låg eller stod till vänster om mig, och dels för att jag visste vilken usel skytt han var, det konstiga var att hans tavla aldrig träffades av mer än de fem skott som var våra att skjuta vid vart tillfälle...
kanske sköt han lika mye till vänster som jag...