Solljuset slinker genom de bruna persiennerna. Det stökiga rummet ser ut som en djungel, små högar av kläder formade som små buskar. Buskarna är planterade i den bruna mattan.

Och jag är tigern. Svarta trosor och svart behå som klistrats sig fast av det varma majvädret. Ränder av solen finns på min bakdel och rygg, precis som en tiger.

Sakta reser jag mig upp, sträcker på mig. Likt en katt som visar sin belåtenhet över sömn. Och så kör vi igång med morgon rutinen. Dra bort täcket och stiger upp, tittar på sina tassar eller tår. Blir förbannad över att stortån är mindre an alla andra. Hasar sig fram till spegeln. Sanningens ögonblick är kommen. Hela kroppen ryms i spegeln. Besviken som vanligt. Alla fel syns, vare sig du vill eller inte. Tigern som står framför spegeln är lite mullig, kanske ätit för mycket kadaver?

Bäbisfettet är fortfarande kvar trots sina 15 år. Magen dras in automatik i försök att likna en riktig tiger.
– Gud så snyggt, det är så vackert när revbenen syns. Skelett är det vackraste som finns i hela världen. Ironi ekar i tigers huvud. Ett förtvivlat skratt hoppar ur tigerns metalliska mun.

Tiden har sprungit i väg medens morgon rutinen har utförts. Borsta rent den flottiga pälsen och spring till andra sidan djungeln.

På den andra sidan djungeln finns det allt. Alla sorters djur. Men det är gorillorna som lär ut. Man lär sig inget för dom skriker hela tiden och slår sig för bröstet, viftar med armarna så fort man gör något fel.

Grupperna finns överallt. Det är sällan när någon är ensam. Förutom jag då, tigern. Zebror, gnuer, elefanter och små apor som härmar allt och alla. Elefanterna kan hamna i blåsväder då och då. Blir retade över sina stora öron.

Alla är i någon slags grupp förutom jag. Jag är utanför. Ensam. Alla andra samlas vid vattenhålet och pratar om när regnperioden ska ta slut. Men jag tigern sitter under det trädet och vågar mig inte fram. Jag kanske blir ihjältrampad av elefanterna? Zebrorna kanske retar mig och säger att dom har finare ränder än jag?

Tigern vill ryta och visa sina tänder. Skämma skiten ur aporna.
Men dom vet ju inte ens om jag existerar. Vet dom att jag finns. Dom kanske har inte lagt märke till mina svarta ränder? Jag kanske inte har putsat min päls noga?

Nej dom är för upptagna med att springa i flock och vågar inte gå fram ensamma. Dom läppjar tryggt vattnet och fortsätter att diskutera om regnperioden.

Det enda sättet dom kommer att veta att jag faktiskt finns och är en tiger är tassavtrycken i sanden.