Susningarna susar som aldrig förr utan att leda någonstans
Ett dagligt dilemma under den eviga solen?

Kanske en gång, möjligen två men kvarstår, gör dock, att allt är sig likt.
Målmedvetenhet belönas men bestraffar samtidigt ägaren
Hur än saken vrids eller vänds är avståndet ändå det samma

Oundvikligt avlägset, ångest och cement

Vägen är mörk men avfarterna är svarta
Ljuset skulle ju vara här i krokarna
Om det bara fanns en karta. Var går gränsen?
Äh, resultatet blir ändå det samma
Kläderna av, upp och hoppa, ett glas musik!
Ingenting är förklarbart men försöka går ju alltid
Om man ändå hade all resterande tid i världen

Va? Va? Nej, jag förstår inte
Det går att konstatera fast saknar helt mening, men nästan
vad är det egentligen som går och går? Här står allting still
Inifrån stryker en längtan omkring på obestämd tid
En stund blir ett tag som blir till en massa
Oskiljaktiga riddare
Intet strävar efter den oåtkomliga ensamheten

Akta dig för att tänka bakåt
Där finns ingenting
Ljuset ligger rakt fram
Jag ser det!
men ack, det var bara solens eviga strålar som spelade ut sin givna roll