Vindarna smeker
mina tårar på min kind
Ty inget smeker bättre
än en nordlig nordanvind

Fast när tårarna rinner
kan inget stoppa flödet
Man tänker hela tiden
\"vad det mitt fel eller ödet?\"

Ty blotta tanken på dig
får nackhåret att stå
Fanns inget i världen
som kunde dela oss två

Men sedan kom det
något utomjordiskt hat
Som snackade i dig
en massa struntprat

Sedan den stunden
har du inte varit dig lik
Sedan det ögonblicket
har kärlek blivit skrik

Nu är allting över
och jag gråter över dig
Finns ingenting i världen
som någonsin kan hela mig

Nöter rakblad som sockar
och skriver dikter om sorg
Ty nu kan ingen krossa
min mur till min borg

Du hjälpte mig att bygga
men lämnade mig sen
Och nu finns det ingen
som beträder min borg igen