Ännu en gång rider jag på vemodens häst

genom den kalla natten

Änglarna fäller sina tårar

från en grå himmel

fyllda med avsky, för det bittra slut

himlen gråter för döden

men ännu så ren

själen värd guld

det goda i människan

skimmar på nattens ridå

ännu ett ljus släckt

från stigen av mirakel

evigheten skådas i ljuset

kärleken evig