Fan.
Jag kan för mitt liv inte förstå,
Hur han kan va så jävla sexig.
En vanlig jädra man
Som pratar nåt slags halmstad-mål
I -visst, ganska ...intressanta kläder
Utan särskild frisyr
Med tanig svettig alldaglig kropp
Där han står på scen
Och gör mig varm
Jag undrar, är han samma speleman när han gått hem?

Han är så vem-som-helst
Men på nåt mystiskt magiskt sätt skulle han kunna betyda mig allt.
Han berättar om de visor, före varje ny,
De visor som får mej att förlora sansen
Då glömmer jag allt, allt runtomkring
Och går vilse i dansen...  -Haha! Ett rim, ett rim!

Hans ansikte dryper av svett som droppar på hans bröst
Ibland spottar han när han pratar
Spottet landar på scenestradens golvmatta
Han gör mig yr, han gör mig vacker
När hans ögon stannar hos mina

När han låter den vandra vidare
Stannar jag upp, och blundar.
För att bevara ögonblicket lite till.
Jag ryser när den vackra melodin, som tillhör alkohol, susar genom lokalen.
När sista tonen långsamt klingar bort
Då svävar jag.