Ödet har tagit hand om mig.
Hon drar mig berörande över sitt knä.
Varmt och med häpnad känner jag henne.
Tendensen i min kropp består i mitt liv, för evigt.
Jag är en trasdocka utan ett liv, tillfredsställande av kärlek
och värme.
Hennes lutning närmar min riktning, med läpparna mot mina.

Verkligheten blir en dröm.
Jag smeker hennes tunga med min, hennes kinder stöter med våra rörelser, armarna möter jag med minnet utav de vi upplevt.

Vi är varandras smaker, vi är varandras änglar med vingarna Inristade.
Jag lämnar henne för att avstå verkligheten, med drömmen jag blotta ej kommer att lämna.
Hoppas hon förstår at med huvud tomt smärtar, men med hjärtat fullt lättar.