Jag blundar, längtar och väntar att något skall hända som förverkligar min dröm. Mitt hjärta dunkar hårt och skoningslöst i mitt bröst som om det ville komma ut och fly sin väg. Luften känns bara tunnare och svårare att andas och mina lemmar känns tunga och domnar bort. Saknaden värker i mitt huvud och mina läppar torkar av nervositet. Jag vill skala av mig den hud som bränner av intensiva minnen och slänga bort den för att få lindring. Men jag kan inget annat än att vänta. Olidligheten äter sig genom min kropp och får mina nerver att dallra. Åtrå? Kärlek? Vad är det som plågar min själ. Svaret finns där ute och jag vet att det kommer till mig snart. Varma läppar söker mina. Kittlandet av en ögonfrans mot min kind. Hår som smeker mitt ansikte. Doften av den kvinna som är min, jagar skräcken på flykt. Jag öppnar mina ögon och ser kärleken från den heliga moder som skänker mening åt livet. En himmelsk sång av lycka jollrar bredvid. Mitt barn, min son, som med sina viftande armar dirigerar livets symfoni och skänker glädje åt existensen. Fruktan viker undan. Jag finns. Jag är en reinkarnation av treenigheten.