Mina fotspår ser lite grundare ut nu
när vinden tar i
och solen inte lyckas värma ordentligt
Det är här jag hör hemma
mellan stålgrå moln och gulnande lönnar
När regnet hänger i luften drar jag rocken om mig
och går på en ensam promenad
genom vattenpölar och våtdoftande löv
Det är när hetsen lägger sig
som man får en chans att andas ut
Det är då man känner hur livskraften
sakta fylls på igen