Det är en Tisdags kväll. Jag kan inte sova.
Ska upp tidigt i morgon till skolan , klockan är halv 4.

Jag har så mycket tankar i mitt huvud just nu, måste skriva av mig på ett eller annat sätt så jag försöker här.
jag skriver här för att försöka må lite bättre, inte f´ör att jag mår dåligt eller liknande. kanske lite psykiskt.

Den här månaden skulle jag ha haft en bäbis om jag inte gjorde abort.

Det känns ganska tungt nu, i början kändes det bra. När jag gjorde aboren var jag tillsammans med en kille som jag hade vart tillsammans med i 3 år, graviditeten kom oväntat men jag visste ändå att någonting var fel. Någonting i min kropp var inte som den skulle. jag gick till ungdoms mottagningen å fick bekräftat att jag var med barn. Allting var okej, jag visste att jag inte skulle klara av att ta hand om ett barn hur mycket jag än försökte även om jag skulle blivigt en bra mamma.

Nu känns det konstigt, det ända jag tänker på är mitt ofödda barn, ser folk på stan som går med barn, barn på tv, barn på alla möjliga nya filmer å vice versa.

jag tog bort ett barn. Allting nu har skitigt sig, jag är inte lika engaskerad i skolan som förr, jag är grinig och blir ledsen för minsta sak. Alla känslor kommer nu. Det var inget problem i början allt gick bra, jag tänkte inte på det så mycket, varför i helvete ska det komma nu för ?
jag är säkert skitpatetisk som skriver om det här, folk tror väl att jag vill ha uppmärksamhet eller någonting liknande. men det är inte det jag är ute efter, absolut inte.
Mina vänner förstår sig inte på saken, kanske är det för att jag är mognare än dom eller liknande, eller bara för att jag har vart med om det.
jag vill ha någon att prata med det om men jag vet inte vart jag ska vända mig. Känns inte som om någon ska förstå hur jag känner...

Tänk om jag hade haft ett barn nu, kanske skulle det ha vart en liten William som skulle vara sötare än alla andras bäbisar, som skulle vara det jag älskade mer än själva livet.
Saken är nog den att det skulle säkert aldrig hålla, för det första tog det slut mellan mig och killen, för det andra så skulle jag knappt klara av att ta hand om barnet själv, folk i min omgivning skulle säkert ställt upp men ändå..

jag vet inte äns vad jag skriver. jag känner mig så patetisk. jag är nog det. varför bry sig om sitt ofödda barn nu när det inte finns någonting att göra åt saken.

varför bryr jag mig, är det bara för att det gör så ont innombords?

ha en trevlig natt

/ A