När världen fylls,
av något starkt,
spills,
den kommande förakt.
Vredesmod,
i sinom tid.

Och när stjärnor glittrar,
de faller,
neråt och övertäcker
ånger.

Och trädstammar klyvs itu
i åskväder.
Som du
elekticiteten leder,
för kommande känsla,
frilansa,
mot en okänd destination,
en människa är aldrig stor.

Molnen drar ihop sig,
storm,
helt utan harm,
skam.