Senare

Ännu en ickedag börjar
En av oändligt många
Timmar av meningslöshet
sträcker sig framför mig
Tomhet, öde
Vad ska man göra?
Vad ska man känna?

Liken från det förgångna
dyker upp igen
Spöken som troddes glömda
gör sig åter påminda
Man kan aldrig fly från sig själv
även om jag försökt
Det lilla mål jag försökte nå,
det lilla hål jag gjorde
i verklighetens nät,
det lilla intryck jag gjorde försvinner

Till sist försvinner allt
in i den stora glömskan
Jag kan inte längre minnas
hur det egentligen var
Kärlek och hat
Avund och ömhet
Allt blandas
Kvar blir bara en stor tomhet
och möjligen lite vemod

Vad är det för fel?
Fel på vad?
frågar du
På mig och allt
svarar jag