Alla ord samlas i munnen.
De ligger där, redo att talas.
Men ingenting blir sagt.

Frustration

Depression

Sorg och ångest.

Tårarna samlas i kroppen.
Jag skriker ut dom men de håller sig kvar.

Lämna min kropp!
Ut med er!

Men de stannar innanför.
Så allt är som vanligt utanför.

Som vanligt...

Visst är det så.

Vanligt är
när det inte är som det verkar vara.