Mitt i all bråte
finns det lite tomrum där
det finns plats för mer
tänker att vissa tankar
kommer till användning sen

Städar då och då
funderar på att kasta
en del men kommer
ej åt det som är längst in
oredan är en kär vän

Ett oskrivet blad
glöder som hösten orden
fångas av vinden
slår följe med svalorna
återvänder till våren

Vintermörkret är
nära liksom alla kval
skrivandets möda
ger skribenten inget val
går i ide likt björnen

Inväntar våren
hoppas att tankarna gror
städar på vinden
där fladdermössen bor har
inga samvetskval spar allt

Mitt i oredan
finns säkert något som har
ett värde värt att
ha kvar när orden tryter
väntar han på svalorna