Vibrerar ännu genom din blick

Tar det slut kan du gå

Orkar inte tända en gnista till

Och vem har sagt att jag inte vill

Men man orkar inte repetera hur länge som helst

I något kapitel finns lektionen

För var tog respekten vägen

Var tog din omtänksamhet vägen

Och din raka enkelhet

Du var den starka vägg som höll min lykta uppe

Den glöd som som följde mig fram

Du planterade så gärna

Men vattna, det får jag göra själv

Jag var någon som tyckte om

Var kom alla svarta moln ifrån

Vem är denna kvinna idag

Verklighetens starka återkomst i tomtebolyckan

Nu är det mest bara tomtar kvar

Bara för att man är två

Måste man vara allt, dubbelt så mycket

Så att när det inte går längre

Så går det åt helvete fler gånger än man kan räkna

Tacksam att vi kunde skilja våra egon från varandra i tid

Inga lögner, inget bagage

Bara du

Bara jag

Egentligen är jag rätt lycklig

Bara jag får vara det själv

Så sluta vibrera mig